Johannas blogg

Imorse vaknade jag strax efter sex av en liten men mycket lillgammal röst som ropade från sitt rum: "Hörrni ni! Vad gör ni där inne? Har någon sett min snutte med lapparna?" :) För er som inte vet så "snuttar" han alltså med tvättrådslapparna på sin snuttefilt. Enbart. Och den hade tydligen försvunnit den lille rackaren. Och för er som undrar vad vi egentligen gjorde där inne i sovrummet så sov vi som stockar. Åtminstone Daniel och Fabian. Den här natt-ammande mamman har nämligen inte ens varit i närheten av något som påminner om djupsömn på fem och en halv månad. Snaaaaaark!

Förutom att stugan i Småland har en enorm trädgård att mysa i så ligger skogen alldeles in vid knuten. Mysigt att knata omkring där tyckte Benjamin. Blåbärsrisen ekade nästintill tomma i år, men däremot bjöd naturen på en hel del andra skatter. Ett handfat tillexempel. Mitt på en trädstam! "Kolla här mamma! Jag har hittat ett handfat!" lyder alltså citatet till dessa bilder. Min lilla skogsmulle!

Alldeles i närheten av huset i Småland går det ett gäng får i en hage och betar. Man kan knappast påstå att de var de mest sällskapliga får jag stött på. Ibland orkade de inte ens lyfta sina rumpor från sin sköna plats i skuggan för att komma och hälsa på oss - trots att vi lockade med mumsiga blommor och de mest fåraktiga lätena vi lyckades åstadkomma.

Men, de var roliga att titta på ändå. Och ibland kom de springandes mot oss med sina långa svansar (jo, det är sant! De hade lång svans! Mycket märkligt!) och ville smaka på blommorna vi plockat. Så Benjamin fick klappat både en och två gånger!

Hur som helst, fåren fick besök av oss åtminstone en gång per dag. Vi traskade dit så fort Benjamin eller hans små kompisar blev rastlösa. Perfekt liten tripp för små ben! En av dagarna bestämde Skrutten att det var hans tur att köra lillebror i vagnen. Så skön han såg ut, med sina bara ben och gula gummistövlar :)

Våran stora Skrutt är som ni känner till en liten kille full med bus. Och får han för sig att det är dags att göra hyss - ja, då gäller det att vara snabb som blixten om man vill hinna avstyra honom.

Jag har med tiden blivit mästare på att hinna fånga vattenglas som är en halv millisekund ifrån att vältas upp och ner (jo, det händer att han häller ut sitt vatten på bordet fortfarande, det är tydligen spännande även efter man fyllt två och ett halvt!), få syn på när han tänker hälla ut hela min schampoflaska och när han tänker byta kod på Daniels bankdosa. Det gäller att ligga steget före alltså, om man vill sätta stopp för hans galna upptåg.

Ofta lyckas man, men inte alltid. Något som är stört omöjligt att lyckas med, det är att hindra ett par klåfingriga barnhänder från att trycka ut innehållet ur en tub med tandkräm eller salva. Förstår ni hur fort det går från det att ungen skruvat av korken på tuben tills dess att man har världens längsta korv med tandkräm i handfatet? Typ två hundradelars sekund. Helt omöjligt att avstyra.

Jag tror bannemej den som klarar det borde bli belönad med OS-medalj!

Igår var det som sagt sommarfest på Benjamins förskola. Barnen bjöd på sång och sen hade vi picknick med egen fika på gräsmattan. Jag hade fixat goda mackor och packat ner Skruttens nya favoritkakor, Singoalla cheesecake jordgubb.

Gissa vad som var mest intressant, smörgåsarna eller kakorna? En kaka lyckades ungen knipa åt sig direkt, sen sa vi att han minsann fick äta lite av sin macka innan han fick en till.

Sagt och gjort, han tog fyra små bett på smörgåsen och sen kröp han upp i sin pappas famn och sa: "Pappa, jag älskar dig!" "Åh! Jag älskar dig med!" svarade Daniel, varpå den lilla lurifaxen kvickt som ögat frågar: "Kan jag få en kaka till?"

:)

Tänkte nyss hälla upp ett glas vatten åt mig. Upptäckte att någon stoppat ner två halvätna gurkstavar i karaffen.

Jag gillar visserligen gurkvatten, men jag föredrar gurkskivor istället för stavar. Och så brukar jag låta bli att gnaga på gurkan innan den hamnar i tillbringaren.

Det känns liksom fräschare så av någon anledning.

Storebror till lillebror (med kärleksfullt tonfall): "Vad gör du din lille tokSTOLPE?"

:)

Skrutten ville titta på tv i vårt sovrum
imorse, men vi kunde inte hitta fjärrkontrollen. Daniel letade och letade, men den låg ingenstans.

"Den ligger där ute!" utbrister B plötsligt.
"Ute? Var då?!" undrade vi.
"Där utanför! Jag har kastat ut den i fönstret!" säger han och pekar ut genom fönstret, på gräsmattan utanför.
"Det har du väl inte gjort?" frågar jag förvånat (varför jag känner mig förvånad har jag ingen aning om, för det låter ju precis som ett hyss skapat av min egen lilla Emil i Lönneberga).
"Ja, det gjorde jag förra veckan igår!" svarar han triumferande utan att skämmas ett enda dugg.

Och ja, den låg mycket riktigt på gräsmattan. Oklart om den hamnade där förra veckan eller igår.

/Mamman till den busiga

Usch, jag får rysningar när jag ser mitt förra inlägg. Toy Story filmen skall få försvinna spårlöst från vårt hem tänkte jag, dockor och plastsågar hör definitivt inte ihop!

Idag har dock herrn fått precis som han velat och "Toj stoj" har rullats på dvdn två gånger trots att mamman ogillar den. Vi (Benjamin) har nämligen sjukstuga här hemma. Han åkte på feber igår kväll och har haft förhöjd temp idag. Energi har han dock haft ändå, så det räcker och blir över. "Nä, ja är inte huk mamma!" har han sagt när jag velat ta tempen. Älskade unge!

Kläderna fick han välja själv idag, dagen till ära. Snygging, eller hur?! :)

Ni har väl sett filmen Toy Story? Med den elaka läskiga pojken som förstör sina leksaker?

Filmen är senaste favoriten här hemma. B verkar skärrad varje gång pojken syns i rutan. "Så får man aaaaaldrig göra!" säger han bekymrat.

Trots det har pojkens hemska påhitt visst smittat av sig. Idag kom nämligen B gåendes med dockan Otto i ena näven och sin lilla plastsåg i den andra.

Hu!

Vad hände med Teletubbies liksom? Varför kan de inte kolla på dem tills de fyller 12?

Jag ska ner på stan en sväng idag. Har Fabian som shoppingsällskap och sen möter jag förhoppningsvis upp vännen Hanna för lunch. Daniel och Benjamin lämnar jag hemma, en uttråkad sambo (shoppa är tydligen trist!) och ett tvåårigt yrväder är inte de bästa att ha med sig om man vill vara effektiv i butikerna :)

På inköpslistan står nya tröjor till B, som vuxit mycket det senaste. Och så ett gäng shorts och byxor. Sluta med blöja står som prio ett att ägna oss åt under semestern, förutom att busa och hitta på skojiga saker förstås! Han är redan jätteduktig på att gå både på potta och toa, så det ska nog gå galant. Men jag räknar ändå med att vi behöver mååååånga ombyten i sommar. Det blir en dyr shoppingrunda det här, skulle jag gissa! :)

Ha en fin ledig (?) torsdag fina vänner! Bjuder på bild på en glad, snart blöjfri kille ;)

Idag stod öppna förskolan på schemat för mig och mina gossar under förmiddagen. Klockan 10 skulle vi möta upp våra vänner utanför. För någon som kliver upp klockan fem på morgonen (Benjamin) är det ruskigt länge att vänta på något roligt ända till strax före tio. Man hinner liksom bli rastlös både en och två gånger, iallafall om man är två och ett halvt.

Vi hade dock turen på vår sida idag som fick besök av morfarn på morgonkvisten. Skojig lekkamrat tycker B! När morfar gått roade sig ungen så fint på egen hand medan jag matade och gjorde iordning lillebrorn. Han körde med sina bilar och byggde med sitt lego, alltihop iförd en lila vispskål på huvudknoppen. Inte ett enda hyss hittade han på. Trodde jag iallafall.

När det var dags att klä på sig ytterkläder säger ungen: "Jag satte på stekpannan!" Jag, som är övertygad om att han pratar om sin egen stekpanna svarar: "Jaha ja.." lite förstrött, men kastar som tur är ändå en blick mot spisen i köket. Samtliga fyra plattor samt ugnen är på på högsta värme och timern till spisen har han lyckats vrida om den med!

Fy, så rädd jag hann bli! När jag böjer mig ner mot Benjamin och så allvarligt jag bara kan talar om för honom att man aldrig, aldrig, aldrig får sätta på spisen, så flinar han försiktigt åt mig (iklädd den lila vispskålen) och svarar: "Jag heter Filippa!"

Den där Filippa alltså, vilken rackarunge!

Min mamma kom förbi en sväng förut, lagom tills det var dags att hämta Skrutten på förskolan. Så jag lämnade min lilla guldklimp hemma i mormors sällskap och gick själv för att hämta Benjamin. Lyxigt med lite egentid ihop, tyckte vi båda två!

Vi tog vägen genom skogen när vi gick hemåt och spanade på alla sniglar som letat sig fram i regnet. Häftigt, tyckte B!

Utanför huset ringlade en lång daggmask. "Hej masken! Jag heter Benjamin, vad heter du?" ropade godingen glatt. Masken svarade inte. Märklig typ!

Vi sitter på spårvagnen mot Saltholmen och Styrsö, mina pojkar och jag. Besök hos Sofia och fina bebismagen står på schemat, härligt!

"Finns det några snälla barn här?" frågade B alldeles nyss.
"Nej, det är inga andra barn här idag!" svarat jag.
"Har han paket tror du?" fortsätter B och börjar plötsligt peka bakom mig. "Ser du mamma, tomten!"

Jag vänder mig om och där sitter mycket riktigt en kopia av tomten. Med smutsigare skägg dock, något surare uppsyn och en systempåse i näven.

När Benjamin fortsätter säga att "där är tomten mamma, titta!" kan jag liksom inte låta bli att fnissa. "Tomten" däremot, han skrattar inte ett enda dugg. Och inga paket hade han med sig heller. Åtminstone inte till oss!

Pigg gosse konverserar med trött mamma i sängen, 04:55 imorse:

"Mamma, kan vi gå till vardagsrummet?"
"Nej, vi får vila oss lite till här i sängen. Det är nästan natt fortfarande!" svarar jag.
"Men jag kan allefall gå upp. Jag har vilat mig jättelänge!"

Gissa vem som vann?!